sixtysix.blogg.se

Likt familjen Joad i Steinbecks roman "Vredens druvor" rullade vi västerut i Oklahoma. Bron på bilden finns med i filmatiseringen där farfar dör i början.

 

 

 

Såg spår efter den senaste tidens tornados runt Oklahoma City på vägen.

 

 

Efter ankomst till Texas och incheckning på Cactus Inn i McLean har vi intagit aftonvarden på Red River Steakhouse. Mumsiga hamburgare!

 

 

 

 

Var in på Route 66-museum i Clinton, Oklahoma på vägen.

 

 

 

 

Avslutar med en video från idag:

 

Efter omvägen till Nashville rullar vi igen på route 66. Det är roligt att få köra de småvägar som den här rutten går på istället för Interstate, det vill säga motorväg som är snabbt och effektivt men väldigt tråkigt. Från två till sex filer i varje riktning. Max hastighet varierar från delstat till delstat men det högsta tillåtna där vi kört är 70 miles/h, motsvarande ca. 115 km/h. Route 66 går ibland parallellt med Interstate men med skillnaden att det är lägre tempo, mindre trafik och man får se så mycket mer. Ofta går rutten genom småbyar och bostadsområden.

 

Natten mellan torsdag och fredag tog vi tidigt in på ett jättebra motell i Joplin som hade utomhuspool. Tog det lugnt och vilade ut. Därefter rullade vi vidare in i Kansas och träffade på Bärgarn från Disneyfilmen Bilar! Han stod intill ett ställe med en väldigt pratglad dam som berättade allt vi ville veta om våra kommande resmål. Värre svada får man leta efter, men vi kom undan med öronen i behåll.

 

Det är fortfarande grönt och fint men det märks att vi kommit en bit in i landet. Dialekten är bredare och det är kyrkor i olika varianter och med olika tillhörigheter väldigt tätt nu.

 

Det är runt 35 grader varmt på dagarna. Men i bilen är det skönt!

 

Här kommer några videos från Nashville.

   

 

 

Här kommer en rapport från Nashville som var jättebra! Det är en huvudort för musik, mest country men även andra stilar. Direkt när vi anlände till motellet Ramada Inn möttes vi av musik utanför entrén, ett bra tecken. Ännu mer musikkänsla fick vi när vi hoppade i poolen som var formad som en gitarr.

 

 

 

 

Vi har båda fastnat för Nashville efter att ha sett tv-serien på TV3 med samma namn. Den handlar om några musikers liv i staden. En del av handlingen utspelas på The Bluebird Café som är en verklig bar dit musiker söker sig. Baren erbjuder "open mic" vissa tider då vem som helst får komma upp och spela i mån av plats. Stället är oansenligt utifrån men många artister har blivit upptäckta där. I måndags kväll var vi där och lyssnade på ett bluesband.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag besökte vi Ryman auditorium på förmiddagen. Det är en konserthall där många storheter har spelat som Elvis, Johnny Cash, Hank Williams, Patsy Cline, Dolly Parton. Bland nutida förmågor finns Brad Paisley, Mark Knopfler, Elvis Costello, Neil Young, Alan Jackson och många andra. För countryartister är det stort att komma till Ryman. 

 

Vi var också till Grand Ole Opry som är en konserthus där showen med samman namn äger rum.

 

 

Nu har vi tagit in på ett avsides motell i Winona, Missouri. Det blev mer körning än vi trott idag då vägen vi är på bara går förbi små ställen. Men vi hittade ett litet familjärt ställe till slut. Imorgon åker vi mot Springfield så vi kommer på själva Route 66 igen.

 

 

Tänkte ladda upp videoklipp åt er men har snart slut på batteri. Kommer en annan dag.

 

So long!

 

Vi har tagit in på motel i Fairview Heights strax utanför St. Louis. Vår resa fortsatte i morse, Charlott körde och det kom ett riktigt störtregn. Det är inte som hemma, här snackar vi REGN.

 

 

Regnet lockade fram Skalman som stod mitt på vägen och dirigerade trafiken. Han var cool.

 

 

Så rullade vi in i St Louis och siktade mot skyarna som hade klarnat upp. Åkte upp i Gateway Arch som är ett ingenjörskonstverk byggt på 60-talet, 192 meter högt. Man åker upp i minimala hissar som har plats för 5 personer sittandes/hukandes i varje hiss.

 

 

Tog också en båttur på Mississippi med hjulångaren Tom Sawyer.

 

 

Middagen intogs på Sweetie Pie´s Kitchen som grundades av Robbie Montgomery. Hon är en levande legend, har sjungit med Ike & Tina Turner, Stevie Wonder, Barbara Streisand med flera. Efter sångkarriären gick hon in i restaurangbranschen. Förutom oss var det väldigt få vita på det stället där "Today´s special" var "Fried Chicken & 2 side orders". Möjligen är det extra populärt just nu för att Oprah Winfrey Network är där och filmar. Det var kö ända ut till dörren. Här som på många andra ställen slipper man gå hem hungrig, portionerna är "king size". 

 

 

 

Vår nästa anhalt blir countryns huvudstad - Nashville! Den har inget att göra med route 66, vi vill bara passa på att åka dit när vi är i trakterna. Tänkte hinna köra en bit under söndag kväll men störtregnet satte igång igen så vi gjorde kväll. Läskigt att köra Interstate när vindrutetorkarna knappt hinner ta undan regnet.

 

Mae råkes

 

 

Klockan är 23 i Litchfield mellan Springfield och St. Louis i Illinois. Hämtade ut bilen från hyrfirman i morse i Chicago, det blev en Nissan Altima S. Sedanmodell med V6 och automat, även med GPS. Vår första kördag har gått jättebra.

 

 

 

Imorgon siktar vi mot St. Louis.

 

 

Bilden nedan är tagen i samhället Atlanta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rundturen var bra men vi drabbades av ett rejält regnväder och sökte asyl från det på Hard Rock Café där vi också passade på att få en bit mat.

 

Kvällen bjöd på besök i Willis Tower, 527 meter hög skyskrapa med kontor och ett Sky deck där allmänheten kan få sig lite utsikt. Den är USAs högsta byggnad och har också en av världens snabbaste hissar.

 

Torsdag 130620

 

Vi började dagen med häst och vagn i Central Park. Hästen hette Billy och var en cool kille, helt lugn i storstadens brus. Mysigt! Tittade också på ett gäng grabbar som hade uppvisning på gatan i street dance. Polisen gillade inte det, kanske hade de inte tillstånd? De var väldigt duktiga. Sen var det dags att vinka farväl till det stora äpplet och lyfta från La Guardia till O´Hare, Chicago. Har nu tagit in på Travelodge Hotel och gjort en promenad. Tidsskillnaden härifrån till er är 7 timmar.

 

 

 

Under onsdagen åkte vi buss större delen av dagen. Vi köpte en bussbiljett för turister som vill se staden. Man har möjlighet att åka några olika rutter i dubbeldäckare utan tak hur mycket man vill under tre dagar. Så den dagens bussrundor inkluderade olika delar av Manhattan och Brooklyn. Man hinner se mycket från bussarna. Vi ville egentligen till Brooklyn Brewery och smaka pilsner men tiden var för knapp. Hann i alla fall med en lov förbi Wall Street för att se NYSE och ”Charging bull”. Tjuren var helt omringad av japaner men jag fick några bilder av den i alla fall. Av säkerhetsskäl går det inte besöka börsen men i Chicago är det möjligt. Får se om det blir av där. Tunnelbanan är lurig men fungerar bra när man förstår sig på den. Istället för ett spår åt varje håll som man är van vid, går det dubbla spår åt varje håll. Antingen går det hoppa på det tåg som stannar på alla stationer eller så går det ta en expressvariant som bara trafikerar vissa stationer. Smart om man ska en bra bit och vill ha så få stopp som möjligt. Det kan vara lite förvirrande när man kommer ner och det är fyra spår, varje T-banestation är som en liten tågstation. Efter dagens övningar letade vi oss till hotellet och gjorde oss fina, sen tillbaka till downtown för kvällsaktiviteter. Tog en drink på baren 230 fifth, den ligger längst upp i en skyskrapa. Kom upp till tropisk klubbkänsla fullt av finansvalpar. JP Morgan, Credit Suisse och Deloitte hade bokat upp delar av barområdet. Efter middag i downtown åkte vi äntligen upp till ”Top of the rock”. Den här dagen var det inget regnväder som störde utsikten, jättefint på kvällen!

 

 

 

 

Tisdag 130618

Frukost på Starbucks för att utnyttja deras gratis WiFi :-). Inte helt fel.
Resan hit gick bra men den var lång... David kunde iaf sova på flyget :-P. Vi bor på Broadway på Upper West Side, vilket är ett mysigt område.
Igår eftermiddag tog vi en lång promenad längs Broadway och genom Central Park för att försöka hålla oss vakna då det för oss egentligen var mitt i natten. Sedan middag på 5 Napkins Burger, det kan vi kalla riktiga hamburgare...

David

Motala

 

Inom loppet av ett år har jag simmat Vansbrosimningen, sprungit Lidingöloppet, åkt Vasaloppet. Skulle jag också hinna med att cykla runt Vättern skulle det bli vad som kallas en svensk klassiker. Så jag ville förstås göra ett försök på Vätternrundan. Köpte cykel i april och gick med i Östersunds Cykelklubb. Tyvärr var det ju så tokigt att rundan gick av stapeln kort innan vår avresa till staterna. Tänk om jag skulle vara med om en krasch eller något och göra mig illa så det inte gick att resa sen. Krascher är rätt vanligt, cyklar man i klunga (ett eller två led med cyklister) och någon långt fram faller blir det som ett domino.

Nå, 22.32 gick startskottet för mig.

 

David

Brunflovägen 66

 

Det drar ihop sig, 16 dagar till planet lyfter mot New York. Snart är vi i USA! Vi har en del bokat men vill inte planera allt för mycket heller, det måste ju finnas utrymme för lite spontana påhitt också. Det känns spännande och kul. Vi kommer vara borta 5 veckor.

 

Innan vi kan borda planet ska jag göra en utflykt på cykel. Men jag kommer inte vara ensam, har sällskap med 20.000 personer till. Det handlar om Vätternrundan, 30 mil i sadeln med start och mål i Motala. Min starttid den 14 juni är 22.30 och jag hoppas på att vara i mål efter lunchtid den 15 juni. Det kan ju verka lite märkligt att starta sent på kvällen, men jag tror arrangörerna gör så för att det ska vara så lite biltrafik som möjligt. Man cyklar på allmänna vägar. Rundan borde gå bra, jag känner att jag har fått tillräckligt med träning. Fysiskt och psykiskt klarar jag 30 mil men sen kan det ju alltid hända sånt man inte råder över, som sjukdom och cykelhaveri. Men det hoppas vi inte på.

 

Pratar man trampcykel kommer man osökt att tänka på Queens låt...